Bland spindlar och spöken

Häppi halloween! Ingen högtid som jag egentligen prioriterar på min firarlista men barna de barna ville nödvändigtvis göra något extra så då fick det bli muffins med glasyr. Eller kappkejks med fråsting som det så schangtilt heter nuförtiden. De var riktigt goda, alldeles chokladiga och glasyren, som bara bestod av rejn smöre, phillyost och florsocker var som en dröm. Nu är de slut. Precis som veckoslutet också för den delen. Nästa vecka är jag ledig, har avsagt mig jobb och ska både ta itu med och avsluta en del projekt. Mycket välbehövligt.

Puss och kram.

There´s a new bitch in town...

...nå nej. Så kanske man inte få säga om allra sötaste Fiona som anlände idag. Tyvärr kände sig Oswald manad att brösta upp sig och bitchslappa halvsyrran som kände sig lite rädd och kuvad. Nu har jag lindat in henne i en varm filt och eftersom Ozz inte är den skarpaste konservburksöppnaren i lådan så kommer han inte att hitta henne. Två små hårbollar. Vilken lycka.

The look

Å alla dagens outfit bilder. Sådant gillar jag och mitt oglammiga liv. Så nu tog jag en själv. Jag påväg till mitt jobb som proffsig bergsklättrare. Eller något.

Freaky Friday i bilder

Förutom att vi båda har små hjärnor så gillar vi också honung, jag och allkäraste Nalle Puh.

The Ozz tar en tuppis på badrumsgolvet.


Legoprojektet som minstingen har hållit på med några dagar. Givetvis i vardagsrummet, vem vill leka i stora fina lekrummet?

Chokosirap som jag fick av finaste mor idag. Mucho god!

Och till sist, kvällens musik. Jag och min moffa delar musiksmak. På riktigt.

Livsval

Alldeles ensam. Barna ha sovit över hos finaste f&f och jag har sovit alena. Tio timmar tung sömn rehabiliterade kroppen och jag vaknade av en mjuk kattnos på kinden. Märker att något känns annorlunda i hjärnan nu, hoppas det är bestående. Tanken är: jag väljer själv, det finns inga måsten. Min excentriske biologilärare sa en gång: det finns inga andra måsten än att dö. Då förstod jag inte, livet var redan då fylld av plikter och do do´s. Men skalar jag bort lager för lager så finns bara dödskärnan kvar. Allt annat väljer jag. Jag valde att stiga upp, dricka min mugg med honung och skriva föredragningslista och läsa in mig på fakta. Jag valde att diska, plocka om i köksskåpen. Det har nada att göra med duktighet eller irriterande självuppoffring.

Jag tänker: jag väljer själv mitt liv. Omständigheterna kring mitt liv kan jag ibland (eller rätt ofta faktiskt) inte påverka, men jag kan alltid välja min reaktion. Just nu väljer jag glädje. Bloggtid. Kattid. Relativt tom kalender. Spontanitet. Nej. Ja.

När kjolen blir arg

Jag ställde in daten med kjolen. Hon blev sårad, sa att det fanns andra som är genuint intresserade. Jag försökte förklara, sa att jag är så trött efter att ha jobbat sex dagar, och dessutom hastat iväg till the V-city igår för att gå på teater. Vi kom hem efter klockan 12 och idag vill jag bara slöa och hälsa på en vän. Whatever, svarade kjolen och la på luren. Kanske på höstlovet sa jag till den tomma luren.

Kanske på höstlovet.

Knivig kjol

Nu har jag bestämt mig. På söndag ska jag köpa mig en kjol. Det borde ju inte vara svårt, jag är lång, slank och fastän midjan kanske inte sitter var den en gång var så borde den inte vålla problem. Men ändå arma grön vad det brukar sitta hårt åt. Och inte bara om låren, det är fruuuktansvärt svårt att hitta en kjol som har lämplig (läs: kysk) längd, färg, material och tigh-het. Jag och kjol ger två associationer: amish-tant med tio barn eller hjulbent kvinna med suspekt jobb. Looken jag letar efter är sober framgångsrik kvinna med snygga ben.

Henne har jag stämt date med på söndag. Wish me luck.